Kaosmorgon

 
Tittar ni på bilden? Visst ser den lugn och harmonisk ut? Ibland så försöker vi alltid försköna våra liv. Vi vill visa upp en bild av den perfekta familjen. Vet inte riktigt varför, men man vill oftast dela med sig när allting är bra. Eller har jag fel?

Jag har varit där, jag har själv haft svårt att försöka liksom beskriva verkligheten. Rädd att skriva ner i bloggar, på facebook eller andra sociala medier, om hur det faktiskt är. Man vill ju inte verka som en dålig förälder, eller en hemsk fru eller rent av ett grönt monster!

Men sanningen är ju den att vi ibland känner oss så, hemskaste förälderna i ett par skor (känns som man gör hundra miljoner fel på en å samma gång, å man fattar ju INGENTING!), eller den griniga eller elaka makan, som maken kanske rent av skulle vilja skilja sig ifrån. Vännen som är butter och aldrig orkar vara med på någonting skoj.

Jag kan erkänna att jag är sån ibland! Jag är inte världens roligaste, trevligaste eller snällaste människan på jorden. Även om jag alltid försöker. Men ÄRLIGT! Orkar man gå varje timme, minut, sekund och tycka att livet är helt underbart? Vare sig man har tacksamhet att man är i livet, eller vad man nu har gått igenom? Jag är också tacksam, glad och lycklig att jag lever, glad över mina barn, min man, familj, syskon, vänner och jobb. MEN jag kan kräkas på det ibland oxå, känslan av att vilja fly från allt å bara vara jag... JILL sitta å sura i ett hörn å sätta på mig offerkoftan för en stund. Fast samtidigt är jag lite för tjurig eller envis för att sitta för länge där. Blir lite lätt uttråkad på just den situationen i livet. 

Jag döpte detta inlägg till Kaosmorgon, för så är det lite hos oss, varje morgon! 4 grabbar ska kläs på, borstas tänder, distraheras från varandra och hjälpa med alla de möjliga sakerna man kan komma på. Då ska ni ha i åtanke att 2 av grabbarna har ADHD (nått jag kommer skriva en del om senare) och den ena av dessa två har även en språkstörning (oxå nått jag kommer skriva om mer sen), två små grabbar 1år o 4år som kräver sitt. En man som är sjukskriven för utmattningssyndrom och jag själv har just nu trasiga revben, efter en långdragen sjukdomstid. SÅ vad mer kan man säga än att KAOS hamnar hemma hos oss i lite högre level just nu. Men vi gör så gott vi förmår, både jag å min man. Kläderna kommer på, tänderna blir borstade, mediciner intagna, gympa/skolväska extra kläder osv kommer med barnen. Gubben åker å jobbar och jag sitter här och skriver. Lugnet börjar liksom falla in och man känner att "Det var inte såååå farligt ändå idag!" Positivt tänkande ;)
Kanske inte var rätt att skriva kaosmorgon som rubrik idag... för var det verkligen så kaosartat. Samarbetet funkade ju, å de kom iväg i tid, ingen blev försenad och jag tror alla får en ganska bra dag trots allt :)

Hoppas att ni alla underbaringar får en kanondag och att vi snart hörs å ses igen! <3
 
1 Anonym:

skriven

Du e så djävla cool.. löv ya

Kommentera här: